Dejten med Håkan Hellström
Jaa, det här kommer nog bli ett kort inlägg eftersom jag tycker det är så otroligt svårt att beskriva med ord känslorna jag upplevde i lördags kväll.....det var extatiskt, explosivt, glädjande, medryckande, vilt, melankoliskt och alldeles, alldeles underbart......Det var skitbra recensioner i både ÖP och LT..det säger ganska mycket tycker jag!
Det var alldeles helt jävla galet och otroligt, Håkan Hellström, vilken man, vilken musik, vilken KÄRLEK! Det är helt otroligt, jag fattar inte hur karln gör. Han är ju inget annat än UNDERBAR iallafall.
Jag är så otroligt glad och stolt över att ha Håkan som min främsta förebild, och som en sorts vän skulle man kunna säga, en vän som har följt mig och stöttat mig genom sin musik i hela min tonårstid, sen jag var 12 år gammal (8 år sen nu..lång tid :)) Man har gråtit, skrattat, hatat, älskat, haft ångest, varit euforisk till Håkans musik under dessa år, han är den enda artist/band som har följt mig så länge och som jag fortfarande älskar av hela mitt hjärta. Och det spelar verkligen ingen roll hur många gånger så många (speciellt en viss Anders, Frippe och Kjell ;)) säger till mig hur mycket Håkan suger, han kan inte sjunga, han är sämst osvosv....Han kommer alltid vara den bäste för mig :)
Kommer speciellt ihåg en sak Håkan sa i lördags, och det var att om han fick ge alla ungdomar där inne ett råd, då var det att hålla fast vid sina drömmar. När han själv började med det här, så fick han kämpa emot dåliga recensioner, människor som sa att DU KAN JU INTE SJUNGA! osv osv. En massa skit helt enkelt. Men han sa det, att han tog inte åt sig av det. Han lyssnade inte på allt det där, utan han körde sin grej och höll fast vid sin dröm! Och det var rådet han gav oss alla att göra också....Kan säga att man blir ganska peppad av att höra en människa man tycker om så mycket och ser upp till så mycket säga så. Så det är det speciella jag tar med mig från denna härliga konsert, den fjärde i raden sen 2001. Då var det på yran, som jag såg Håkan för första gången..det var då jag blev frälst. Sen såg jag han -05 på gatufesten med Hanna-gumman, och -06 på yran, också med Hanna. Och så nu då. och det var inte sista gången, långt ifrån!!
Så, TACK Håkan för att du är en så härlig förebild och inspirationskälla för mig! Jag älskar dig! :)
(Hihi, på denna bild är Håkan blott 8 år gammal!)
Det var alldeles helt jävla galet och otroligt, Håkan Hellström, vilken man, vilken musik, vilken KÄRLEK! Det är helt otroligt, jag fattar inte hur karln gör. Han är ju inget annat än UNDERBAR iallafall.
Jag är så otroligt glad och stolt över att ha Håkan som min främsta förebild, och som en sorts vän skulle man kunna säga, en vän som har följt mig och stöttat mig genom sin musik i hela min tonårstid, sen jag var 12 år gammal (8 år sen nu..lång tid :)) Man har gråtit, skrattat, hatat, älskat, haft ångest, varit euforisk till Håkans musik under dessa år, han är den enda artist/band som har följt mig så länge och som jag fortfarande älskar av hela mitt hjärta. Och det spelar verkligen ingen roll hur många gånger så många (speciellt en viss Anders, Frippe och Kjell ;)) säger till mig hur mycket Håkan suger, han kan inte sjunga, han är sämst osvosv....Han kommer alltid vara den bäste för mig :)
Kommer speciellt ihåg en sak Håkan sa i lördags, och det var att om han fick ge alla ungdomar där inne ett råd, då var det att hålla fast vid sina drömmar. När han själv började med det här, så fick han kämpa emot dåliga recensioner, människor som sa att DU KAN JU INTE SJUNGA! osv osv. En massa skit helt enkelt. Men han sa det, att han tog inte åt sig av det. Han lyssnade inte på allt det där, utan han körde sin grej och höll fast vid sin dröm! Och det var rådet han gav oss alla att göra också....Kan säga att man blir ganska peppad av att höra en människa man tycker om så mycket och ser upp till så mycket säga så. Så det är det speciella jag tar med mig från denna härliga konsert, den fjärde i raden sen 2001. Då var det på yran, som jag såg Håkan för första gången..det var då jag blev frälst. Sen såg jag han -05 på gatufesten med Hanna-gumman, och -06 på yran, också med Hanna. Och så nu då. och det var inte sista gången, långt ifrån!!
Så, TACK Håkan för att du är en så härlig förebild och inspirationskälla för mig! Jag älskar dig! :)
(Hihi, på denna bild är Håkan blott 8 år gammal!)Kommentarer
Trackback
